SV/Prabhupada 0735 - Vi är så dåraktiga att vi inte tror på ett nästa liv



Lecture on SB 7.9.41 -- Mayapura, March 19, 1976

Nu finns det så många pojkar. Det ... Om han säger, Nej, nej, jag vill inte bli en ung man. Jag ska förbli ett barn, "det är inte möjligt. Han måste byta kropp. Det är ingen tvekan om att han inte gillar att byta kropp. Nej, han måste ha. På samma sätt kan den här kroppen, när den är slut, du kan säga att "Jag tror inte att det finns en annan kropp," men det finns - "måste". Exakt så, att en ung man, han kanske tror, "Den här kroppen är väldigt fin. Jag njuter av den. Jag ska inte bli en gammal man." Nej, du måste bli. Det är naturens lag. Du kan inte säga. På samma sätt, efter döden, när denna kropp är slut, måste du ha en annan kropp. Tathā dehāntara-prāptiḥ. Och vem talar? Den Högsta Herren, den Högsta Personen, Han talar, den högsta auktoriteten. Och om du genom vanligt resonerande försöker förstå det som är lagen, ett mycket enkelt exempel ges där. Så det finns liv. Du kan inte förneka det. Det finns liv. Nu, det där livet, den kroppen är inte i din hand. För närvarande, när livet är där, är du väldigt stolt över din kunskap. Du är väldigt stursk att acceptera Guds existens. Du kan göra det dåraktigt. Men efter döden är du helt under naturens kontroll. Det är. Du kan inte undvika. Precis som när du är dåraktig, kan du säga, "Jag tror inte på regeringens lag. Jag gör som jag vill." Men när du arresteras är allt slut. Då står du i dina bara skor, det är allt.

Så vi är så dumma att vi inte tror på nästa liv. Det är helt enkelt dumhet. Det finns ett nästa liv, speciellt när Kṛṣṇa säger. Du kan säga, "Vi tror inte på det." Du tror inte eller tror, ​​det spelar ingen roll. Du är under naturens lagar. Prakṛteḥ kriyamāṇāni guṇaiḥ karmāṇi sarvaśaḥ (BG 3.27). Kāraṇaṁ guṇa-saṅgo 'sya sad-asad-janma-yoniṣu (BG 13.22), Kṛṣṇa sa. Varför har en ett så bra liv? Varför är en belägen, en man är ... En levande varelse äter mycket gott, väldigt fin mat, och ett annat djur äter avföring? Detta är inte oavsiktligt. Detta är inte oavsiktligt. Karmaṇā daiva-netreṇa (SB 3.31.1). Eftersom man har handlat på ett sådant sätt att han måste äta avföring måste han äta. Men māyā, den illusoriska energin är så smart, att medan djuret äter avföring tänker han: "Jag njuter i himlen." Detta kallas māyā. Så även genom att äta avföring tänker han att han njuter av himmelskt nöje. Om inte han är täckt av den okunnigheten, han ... Om han kommer ihåg att "jag var ... I mitt tidigare liv var jag människa, och jag åt så bra mat. Nu är jag tvungen att äta avföring, " då kan han inte stå ut. Det kallas prakṣepātmika-śakti-māyā. Vi glömmer. Glömska.