SV/Prabhupada 0770 - Jag älskar själen. Atma-tattva-vit. Och varför älskar jag själen



Lecture on SB 2.1.1 -- Paris, June 9, 1974

Prabhupāda: Precis som i vår Kṛṣṇamedvetna rörelse talar vi inte om vad som helst. Vi pratar bara om Kṛṣṇa. Och om vi pratar om Kṛṣṇa, åtminstone i hundra år, i nuvarande läge, vårt lager kommer fortfarande inte att ta slut. Vi har så många böcker. Om hundra år, oavsett lager vi redan har, om vi läser i hundra år ständigt, och försök att förstå ett ord av Śrīmad-Bhāgavatam, då kommer det att ta hundra år. Det enda ordet janmādy asya yataḥ (SB 1.1.1), om du försöker förstå, du kan förstå det i hundra år. Så det är så fint, Śrīmad-Bhāgavatam. Fortsätt läsa varje dag. Du hittar ... Både Śrīmad-Bhāgavatam, Bhagavad-gītā. Varje dag, ju mer du blir förverkligad, ātmavit, ser du ny mening, nytt ljus. Śrīmad-Bhāgavatam är så fint. Helt enkelt om du läser Śrīmad-Bhāgavatam ... Vidyā bhāgavatāvadhiḥ. Man lär sig ... Vad är gränsen för lärande? Gränsen, lärande, är när du förstår Śrīmad-Bhāgavatam. Det är gränsen. Färdigt. Det krävs ingen kunskap mer. Därför kallas det śrotavyādiṣu yaḥ paraḥ (SB 2.1.1). Den ultimata, första klassen.

Men apaśyatām ātma-tattvaṁ gṛheṣu gṛha-medhinām (SB 2.1.2). Gṛhamedhi, de vet inte att det finns själ, och själen är permanent. Och vi, faktiskt, vi törstar efter lycka. För vems lycka? Det är själens lycka. Det är Kṛṣṇas lycka. Vi försöker skydda den här kroppen. Vi är väldigt mycket förtjusta i denna kropp. Varför? Eftersom själen är där. Alla vet det. Så snart den här kroppen, när det inte längre finns nägon själ, är den utsparkad. Kasta bort den på gatan. Ingen bryr sig om det. Antag en vacker man och en vacker flicka, döda kroppar som ligger -vem bryr sig om det? Men så länge själen är där, "Åh, så fin, vacker, en så fin, vacker pojke, flicka." Själen är viktig.

Så egentligen älskar vi inte den här kroppen, eftersom samma vackra kropp är där. Varför bryr du dig inte om det? Eftersom själen inte är ... Därför älskar jag själen. Detta är faktum. Detta kallas ātmavit, ātma-tattva-vit. Och varför älskar jag själen? Eftersom jag älskar Kṛṣṇa. Själen är en del av Kṛṣṇa. Så, varför är jag så mycket förtjust i själen? Eftersom det är en del av Kṛṣṇa. Därför älskar jag i sista hand Kṛṣṇa. Detta är slutsatsen. Och om jag inte älskar Kṛṣṇa, det är mitt onormala stadium. Och det normala stadiet är jag älskar Kṛṣṇa. Därför försöker vi väcka Kṛṣṇamedvetande. Så snart man är fast i Kṛṣṇamedvetande och börjar älska Kṛṣṇa, då vill han inte älska någonting mer. Svāmin kṛtārtho 'smi: "Nu är jag helt nöjd." Så annars har vi många frågor, många svar, så länge vi inte är självförverkligade, och vår tid kommer att vara bortkastad. Så, denna kṛṣṇa-praśna, förfrågan om Kṛṣṇa, den borde fortsätta kontinuerligt. Och alla svaren hittar du i Bhagavad-gītā och Śrīmad-Bhāgavatam. Och helt enkelt genom frågor och svar kommer ditt liv att bli framgångsrikt.

Tack så mycket.

Hängivna: Jaya Prabhupāda.